Ett liv som gris

Ett liv som gris 2015

Stöd vårt arbete

  • Vårt arbete för djuren är inte möjligt utan våra supporters och vi hoppas att fler vill stödja våra kampanjer genom att bli månadsgivare.
  • SMS:a START DJUR100 till 72370 för att donera 100 kronor i månaden eller START DJUR50 till 72370 för att donera 50 kronor varje månad till Djurrättsalliansen livsviktiga arbete.
  • Du kan också donera direkt till vårt plusgirokonto 42 54 11-6.
Du är här: Startsidan Grisarna

Bevittnat...

" Överlag nedgånget. Får grisarna tillsyn överhuvudtaget? "

Handelsbolaget Kvarnagård, Långås


Grisens liv på farmen

Skriv ut
AddThis Social Bookmark Button

Den första tiden

Den första tiden

Den första tidenDen första tiden
Många små grisar kommer till världen direkt på hårda betonggolv, och de kommer att leva och dö utan att någonsin ha upplevt något annat. Enligt lag ska alla grisar, men framför allt suggor som snart ska föda, ges tillgång till ”strö av halm eller annat jämförbart material”. Vilda grisar som ska föda bygger ett avancerat bo av grenar och mossa, så välisolerat att det håller en temperatur på 20 grader även om grisarna föds på vintern. Även hos hårt avlade suggor i grisindustrin finns en stark instinkt att bädda och bygga ett bo inför sin förlossning och för sina kultingar. Detta är en av anledningarna till att de ska ges tillgång till halm att bygga med – något som vår undersökning visat inte följs på svenska gårdar.

För att öka produktionen har man avlat fram suggor som föder onaturligt stora kullar, uppemot femton kultingar i en kull mot det naturliga på runt fem. Det leder till en hård konkurrens kring mat och värme, och i snitt en till två kultingar i varje kull dör innan de blivit fyra veckor. Trots det är ekvationen lönsam för grisproducenten.

När griskultingarna bara är en månad gamla tas de ifrån sin mamma, så att hon ska kunna insemineras igen. Naturligt diar grisar i fyra månader, och lever i nära kontakt med sin mamma mycket längre än så.

 

”Slaktsvinsstadiet”

alt

alt
När grisarna är tre månader gamla och väger cirka 25 kilo klassas de som slaktsvin, vilket ofta innebär att de säljs till en annan gård. De grupperas med andra grisar av samma vikt, där en box på nio kvadratmeter kan rymma tio individer. De får leva i dessa boxar i ytterligare omkring tre månader innan de skickas till slakt, vid en vikt på över 100 kilo. Man har avlat grisar för en extremt snabb tillväxt, något som ger djuren problem med bland annat smärta i ben och leder.

Det är inte bara trångt i slaktsvinsstallet, det är också smutsigt, bullrigt, och oerhört dålig luftkvalitet. Var tionde gris har problem med luftvägsinflammationer på grund av ammoniak och damm, och då lever de ändå bara sex månader. Grisar, som är mycket renliga djur – och som, om de får välja, håller sin toalettplats långt ifrån mat och sovplatser – tvingas leva i sin egen avföring.

Det allra största problemet för grisarna är kanske ändå att de har så oerhört tråkigt. De har absolut ingenting att sysselsätta sig med mellan de två-tre måltiderna om dagen, och frustrerade och uttråkade skadar de varandra med ständiga slagsmål. De flesta grisar har sår någonstans på kroppen, riv- och bitskador som inte sällan utvecklas till bölder.

 

Beteendestörningar

Beteendestörningar
Understimulerade djur, liksom människor, drabbas av ångestliknande symptom, depressioner och beteendestörningar. Vissa grisar blir apatiska av den kala miljön i köttfabrikerna. De sitter då och stirrar framför sig med tom blick, andra utvecklar stereotypa beteenden som att bita på gallren. Det förekommer att grisar skrapar sina trynen blodiga mot betonggolvet i desperata försök att få göra det trynen är till för – böka i jord. Grisar biter av varandra svansar och öron i sin desperata jakt på något att göra. En svensk studie från 2004 visade att 7 procent av grisarna har skadade svansar.

 

Avelsdjurens liv

Avelsdjurens liv

Avelsdjurens liv
De enda grisar som blir äldre än sex månader är de som ska användas för avel. Suggorna finns ute på de gårdar som har smågrisuppfödning, medan galtarna finns på särskilda avelsstationer.

En avelssuggas liv går ut på att vara dräktig, föda så många ungar som möjligt och sedan skiljas från dem efter bara en månad. Sedan upprepas processen; insemination – dräktighet – födsel – digivning – ungarna tas bort. Minst var tredje svensk sugga lider av smärtsamma liggsår, framför allt på skuldrorna. Liggsåren kommer sig av att hon ligger på hårt underlag i kombination med att hon ger di åt onormalt stora kullar vilket i sin tur gör att hon magrar av.

De flesta suggor görs dräktiga genom insemination. Galtar finns ute på gårdarna men bara med syftet att stimulera suggorna att komma i brunst. Dessa galtar lever ensamma i små boxar och har mycket torftiga liv. På avelsstationerna hålls galtar som pumpas på sperma, men som aldrig får träffa en sugga.

Suggorna får leva så länge de föder tillräckligt många ungar och är tillräckligt friska för att vara lönsamma, i medeltal knappt tre år. Deras kött är inte mycket värt på marknaden, och det blir allt vanligare att svenska suggor skickas utomlands för slakt, bland annat till Tyskland där slakterierna betalar någon krona mer per kilo.

 

Transporter

Transport

De flesta grisar transporteras två gånger under sitt liv: från uppfödningsgården till slaktsvinsgården, och sedan därifrån till slakteriet. Många suggor transporteras mellan gårdarna i en så kallad suggpool flera gånger om året. Varje år skadas eller dör runt 14 000 grisar under transporter i Sverige. Hos Scan med flera förminskas siffran med att det inte är många promille av det totala antalet, men vad spelar det för roll för den enskilda individen? Ofta blandas grisarna med främlingar i de trånga bilarna, vilket leder till slagsmål. En annan vanlig orsak till skador och dödsfall är överhettning.

Branchföreningen Kött- och charkföretagen, KCF, har bekostat en studie med syftet att ge dem underlag för att driva en kampanj för att höja den idag tillåtna transporttiden på åtta timmar till tolv timmar. Studien blev en besvikelse för de ansvariga då den redovisades i oktober 2009: ”Resultaten visar att ju kortare transporten är, desto bättre.”

Många konsumenter låter sig förledas av idylliska begrepp som ”närproducerat” – som om betongfabriker bara fanns någon annanstans. Men att grisen fötts upp i samma län som affären som säljer dess kött betyder inte att den inte transporterats tvärs över landet för att slaktas eller att dess levnadsförhållanden varit bra.

 

Slakt

Slakt

SlaktSlakt
Varje år dödas tre miljoner grisar på svenska slakterier. Det är en gris var tionde sekund.

Det går oftast till så att grisarna motas in i en slags hiss som leder ner i ett koldioxidschakt. Grisarna tvingas att andas in gasen, som sticker i lungorna och ger dem kvävningskänslor. Total panik utbryter i den trånga hissen. Efter någon minut är grisarna medvetslösa och hängs upp i ena foten i ett rullband. En slaktare skär ett djupt sår i halsen på varje medvetslös gris, vilket gör att de blöder till döds. Sedan skickas kroppen in i skållkaret för att göras ren, pälsen bränns bort med eld, griskropparna klyvs och styckningsprocessen påbörjas. Snart går grisarna inte att känna igen.

Slakterierna blir allt färre för varje år, vilket leder till längre och längre transporter och fler djur som ska passera slaktlinjen varje minut. Under 2008 blev grisar vid minst sex tillfällen skållade levande på svenska slakterier, då personalen missat själva avblodningen.

 

Källor

  • ATL (2009). Långa transporter stötte på patrull. www.atl.nu, 2009-10-12.
  • Djurens Rätt (2006). Grisarnas liv och död – en rapport om hur grisar behandlas i Sverige.
  • Jordbruksverket (2009). Animalieproduktion. Års- och månadsstatistik.
  • EFSA (2004). Scientific Report of the Scientific Panel for Animal Health and Welfare on a request from the Commission related to welfare aspects of animal stunning and killing methods.
  • Svenska PIG (2009). Bogsår – förekomst och riskfaktorer. Nr 42, april 2009.
  • Svenska Djurhälsovården (2008). Magsår hos svenska grisar – besättningsbundet. Djurhälsonytt, 2008-06-23.
  • Sveriges Radio P4 Halland (2009). Skickas till Tyskland för slakt. 2009-05-28.
  • Sveriges Radio Ekot (2008-2009). Ekot granskar grisfabriken i Sverige. www.sr.se
  • Svensk Gris (2004). Vilka grisar biter? Nr 5 2004.
 

Ett liv som gris

Under två års tid har aktivister från Djurrättsalliansen besökt närmare hundra slumpvis utvalda grisgårdar. Det är omkring en tiondel av Sveriges alla grisfarmer. Vårt undersökningsmaterial består av allt från stora industrifarmer till små familjegårdar. På varje gård har vi med hjälp av videokameror, kameror och anteckningsblock dokumenterat de övergrepp och lagbrott vi har sett.

Det omfattande material som vi samlat in ligger till grund för den här kampanjen. Våra betraktelser ger en oroväckande bild av de svenska grisarnas verklighet – en vardag präglad av tristess, sjukdomar och hårda betonggolv.

Följ med Djurrättsalliansen bakom köttfabrikernas stängda dörrar och ta del av våra avslöjanden.

Vågar du se sanningen?

Grisarnas verklighet i siffror

  • På var femte gård med smågrisuppfödning har vi hittat fixerade suggor – suggor som står fastlåsta i små burar, vilket är olagligt annat än under mycket speciella omständigheter.
  • På två tredjedelar av gårdarna var djuren smutsiga eller mycket smutsiga.
  • På 40 procent av gårdarna hittade vi döda djur, många gånger inne i boxarna bland de levande.
  • På 84 procent av gårdarna fanns uppenbart sjuka djur – svaga, halta, hostande, med klåda eller med förlamade fram- eller bakben.
  • På 95 procent av gårdarna fanns det djur med sår, mest rivsår efter slagsmål men också bölder, liggsår och stora öppna sår.
  • På hälften av slaktsvinsgårdarna har vi sett aktiv svansbitning eller avbitna/skadade svansar.
  • På 55 procent av gårdarna har vi kunna konstatera beteendestörningar, så som gallerbitning och kannibalism.
  • På mer än hälften av gårdarna har våra inspektörer noterat att luften sticker i luftvägarna, ett mått på att ammoniakhalten ligger över gränsvärdena.
  • På hela 94 procent av gårdarna har det varit mycket små mängder halm eller strö, ett krav enligt svensk lag.

Våra sociala medier

Bli fan till Djurrättsalliansen på Facebook, eller bli vän med oss på MySpace. Skriv gärna upp dig som prenumerant på vårt nyhetsbrev. Missa heller inte våra RSS-flöden:

Om Djurrättsalliansen

Djurrättsalliansen är en rikstäckande djurrättsorganisation som utgörs av lokalgrupper i olika städer. Det är våra aktiva medlemmar som driver och utgör Djurrättsalliansen. En stor del av Djurrättsalliansens kampanjer och material bygger på det arbete som vår researchgrupp utför. Syftet med den är att avslöja och motverka djurplågeri i alla dess former.

Allt arbete är oavlönat och alla donationer går oavkortat till arbetet för djuren.

Kontakta oss

  • Djurrättsalliansen
    Box 2107, 128 23 Skarpnäck
  • Telefon: 072-300 39 00
  • info@ettlivsomgris.se
  • Plusgiro: 42 54 11-6